HEM > Stjärnor
Möt våra största stjärnor
Här har du möjlighet att vartefter möta och läsa mer om våra största stjärnor.
Stjärnor i vår bemärkelse är människor som på olika sätt haft stor betydelse för tennisen, för ÅTK eller på annat sätt påverkat vår del av världen.
Intervjuerna är gjorda av vår egen Thomas Hedlund.
Håll till godo...
Från centercourten till travbanan
Kent Carlsson minns Åkersberga
Han var en världsspelare i slutet av det för svensk tennis så framgångsrika 1980-talet och en slitvarg som aldrig gav upp. Det är den korta presentationen när vi välkomnar Kent Carlsson och visst känns det logiskt att just Kent profileras på Åkersberga Tennisklubbs nya hemsida.
Kent Carlsson…hur är det idag? Du firade ju stora framgångar inom tennisen under 1980-talets slut och så plötsligt…borta.
”Ja, jo tack, det är ganska bra faktiskt. Jag har slitit med hälsan en del och nu är det ett knä som spökar efter en ganska dråplig grej. Jag halkade i ett dike för två år sedan och patellasenan gick rakt av, så det blir inte så mycket tennis just nu. Att jag slutade tidigt…jag var 21 år när jag spelade min sista match och det året, 1990, hade jag tränat bättre än någonsin, hårdare och mer än tidigare. Faktiskt så måste jag säga att flera saker hade utvecklats åt rätt håll för mig då, saker som jag slitit med innan, som serven och returer och lite annat, men så en dag i Monaco trampade jag snett och kände direkt att det var kört. Det var dråpligt det också, att ha tränat åtta timmar om dagen, vilket fungerade bra för mig, för att känna mig bättre än någonsin och så tar det slut på grund av ett felsteg på gatan”.
Du var i Åkersberga när tennishallen invigdes och nu får du vara med och inviga den nya hemsidan. Det är en bra story i sig, men det här med tennisklubbar och hur viktiga de är, där ligger ju mycket i grunden till nästan all idrotts existens och betydelse.
Berätta gärna hur din resa mot toppen började?
”Jag hade bestämt mig tidigt i livet för att det skulle bli tennis för mig. Skolan var jag inte ett dugg intresserad av och som tur var så hade vi en riktigt bra rektor på skolan i Eskilstuna och han lät mig åka på tävlingar när jag ville. Och visst, jag gick inte ut med några imponerande skolbetyg, men slapp streck i de ämnen jag var sämst i. Mor och far var en aning bekymrade över mitt val och undrade förstås vad det skulle bli av mig om jag inte lyckades med tennisen, men jag kunde alltid kontra med att jag kunde bli tränare i Tyskland eller något liknande och i den åldern fanns inga bekymmer direkt. Jag såg det mer som en utmaning i livet att i så fall försöka fixa något annat som passar mig i livet”.
Och det gick ju bra för dig.
”Ja, men det sjuka är att jag var sexa i världen och samtidigt trea i Sverige efter Wilander och Edberg. 1988 var jag, inofficiellt, etta på grus i världen, så visst var det en framgångsrik karriär”.
Du har rätt nyligen släppt en bok, om ditt liv och även om Svensk Tennis.
”Vilken jag var tveksam till innan planerna sattes igång på allvar och den tog 22 månader att skriva. Men så här i efterhand, när folk har läst den, så förstår jag att den gjort viss nytta. Dessutom har jag fått tillbaka kontakt med många av människorna som fanns med i tennisvärlden under mina aktiva år och det är väldigt roligt. När jag slutade med tennisen som aktiv bröt jag helt med sporten kan man säg. Visst tränade jag några killar under en period, men jag vill påstå att jag bröt mig bort. Det jag märker nu, efter att boken släpptes, är att många vill prata om tennisens uppgång och fall i Sverige. För egen del har jag fått svar på frågor, eller funderingar om mig själv som jag hade uppfattningar om under de aktiva åren. Jag tänkte nog på mig själv som en ganska egoistisk person som skulle ta mig fram på mitt vis, jag ville gå min egen väg för att få mitt spel att fungera och jag såg inte mig själv som en gentleman direkt. Men där har jag fått höra annorlunda historier från flera personer som läst boken. De har påpekat att jag var en inspirationskälla och det gläder mig att höra idag. Att jag viktig för andra spelares utveckling”.
Ingen tennis idag alltså, men boken tangerar ju i allra högsta grad sporten, mer än bara personen Kent Carlsson, så man kan gissa att du är en slags faktor inom sporten ändå, så här drygt 30 år efter karriärens slut?
”Jag har åsikter om svensk tennis, ja och för mig är det ett enda stort fiasko att vi i Sverige inte längre tillät ungdomarna att spela den tennis vi var bäst i världen på. Det var inte fint nog och mycket av det som hände med svensk tennis på den tiden behövde komma upp till ytan. Därför blev boken viktig, åtminstone för mig som berättare”.
Hur ser dina dagar ut idag?
”Jag kan inte vara still, så jag ser till att det finns att göra och för mig har travhästarna som vi har på gården blivit vardag. Jag blev delägare i en häst i tidig ålder och jag tror att det var bra för min tenniskarriär också. Avkopplingen, att rensa huvudet med att följa en häst på tävlingsbanan gjorde mig bättre på planen och det finns en stor risk att många som håller på med tennisen inte kan ta sig därifrån. Idag har vi 17 hästar hemma på gården, det trodde jag väl inte riktigt att jag skulle landa på när jag började med travet. Och även om våra hästar firat rätt stora framgångar så blir jag sällan nöjd. Både inom tennisen och travet vill ja ha mer, vill bli bättre och jag tror det är bra att aldrig bli mätt om man vill nå framgång, vilken sport det än handlar om”.
Men även om du har hästar och fullt upp med dem…lite tennis lär det väl bli ändå?
”Jodå, men jag kan inte spela så mycket själv med anledning av skadorna. Så jag arrangerar faktiskt några tennisresor varje år och vi brukar hamna på franska rivieran där Peter Lundgren och jag kör resorna ihop. Det brukar bli mycket trevliga turer och framförallt är det kul att se spelare utvecklas på bara några dagar”.
Okej Kent. Är du med på tre snabba nu?
”Yes”.
Bästa tennisspelare du mött?
”Det här kommer att överraska. Jonas B Svensson från Kungsbacka är den mest kompletta och mest kapabla tennisspelaren jag mött i match”.
Bästa turneringen att besöka som åskådare?
”Jag vill säga Båstad. Kulturen där är annorlunda jämfört med alla andra ställen jag varit på, även om hela världen räknas. Ställets litenhet gör ju också hela turneringen gemytligare”.
Bästa tennisspelaren du sett?
”Nu blir det två svar och det första är Mats Wilander. Jag är stolt över att ha fått följa hans karriär på nära håll och han är det största tennisgeni jag sett. Nu måste jag berätta en detalj om varför jag tycker det och det handlar om en Davis Cup-match jag skulle spela i franska Frejus 1987. Jag mötte Henri Leconte och sade till Wilander att ”jag kan inte läsa Lecontes förstaserve”, varpå Mats svarade: ”okej, kolla när han studsar bollen innan serve. När han studsar den lite snabbare lägger han upp för en flack, hård serve. Långsammare studs, då blir det en
kick- eller sliceserve”.
Det där tog ju några game för mig att förstå, men Mats hade helt rätt och till slut hade jag läst av Leconte. Det jag menar med detta är att jag vill framhäva Mats Wilanders genialitet. Han var ett fenomen som tennisspelare”.
Och svar två?
”Bästa spelaren kapacitetsmässigt: Roger Federer”.
Kent Carlsson, stort tack för att du ville vara med här på Åkersberga Tennisklubbs hemsida. Kanske får vi anledning att återkomma till dig inom kort.
”Tack själva och ni är välkomna”.
Möt en av våra största stjärnor
En populär kommentator med rötter i ÅTK
Tennis är knappast den lättaste sporten att tillägna tiden med om man
tänker sig ett liv med idrottande som ingrediens. Åkersbergas Maria Strandlund Tomsvik har fattat poängen med att fortsätta sitt aktiva liv inom tennisen för att kunna göra sitt bästa jobb som expertkommentator när världens alla stora turneringar avgörs. Möt Åkersberga Tennisklubbs hittills främsta spelare, Maria Strandlund
Tomsvik.
Att använda ordet tennispoet kan vara att ta det hela till det yttersta, men när det gäller Maria Strandlund Tomsvik och hennes förmåga att trollbinda tv-tittaren under en tennismatch så tangerar hon i alla fall något som många andra sportkommentatorer inte är i närheten av; en självklar förklaring till vad som sker på arenan, samtidigt som hennes
själfulla men likväl lugna inlevelse i matcherna blir poesi för tittaren. Så, lite av en tennispoet kan vi kalla henne ändå och vi välkomnar så klart Maria till hennes ursprungsklubbs nya hemsida.
”Tack så mycket för det”.
Åkersberga Tennisklubb. Det var där det började för dig.
”Ja, och jag var och är stolt över att ha tillhört klubben. ÅTK var välkomnande för alla när jag var ung och för egen del så var idrott en stor del av mitt liv under ungdomsåren. Jag spelade fotboll i IFK Österåker, handboll och så tennis, så när jag kom upp i tonåren var jag mer eller mindre tvungen att välja sport och då var det ganska självklart att det blev tennisen. Jag hade haft några framgångsrika år där innan med bland annat en SM-final som tolvåring”.
Men hela skoltiden avverkades i Åkersberga?
”Ja. Jag gick fortfarande i gymnasiet i Röllingby när jag tog mig till tredje omgången i Franska Öppna och skolan blev självklart lite lidande av mitt idrottande. Men jag måste säga att jag hade fantastiska lärare som förstod min situation och mitt skolarbete lades för egen del på en rimlig nivå, trots otroligt mycket frånvaro. Jag reste ju jättemycket
under den här tiden och mitt minne av ungdomsåren i Åkersberga är att allt gick att lösa. Och jag är fortfarande ofta i Åkersberga då bland andra min mamma bor kvar, så julen kommer att firas där”.
Och det gick ju bra för dig också. Satsningen fungerade.
”Ja, jag har läst mig till att jag var 79:a på singel- och 45:a på dubbelrankingen. Min karriär på touren pågick mellan 1987-1997 och Sverige hade några framgångsrika tjejer under den tiden. Catarina Lindqvist, till exempel, gick till semifinal i både Australiska Mästerskapen och Wimbledon och jag hann också spela under samma period som Åsa Svensson. Jag vill säga att Sverige hade relativt många tjejer bland topp-100 på världsrankingen då”.
Apropå Catarina Lindqvist då, blev hon eller var hon någon slags förebild för dig inom tennisen eller levde hela Sverige kvar i någon slags kraft efter Björn Borgs framgångar?
”Jag hade ingen förebild då utan gjorde det jag gjorde för att jag tycker om sport. Förebilder behövs, absolut och jag tror på det, men min tennis grundade sig inte på någon förebild”.
Sverige hade ju som bekant en helt makalös period inom tennisen, med Edberg och Wilander som de största stjärnorna. Det var svårt för killarna att slå sig in i Sverigetoppen. Idag är det annorlunda och man höjer på ögonbrynen om någon spelare tar sig vidare två eller tre omgångar i en grand slam.
”Ja, det har förändrats och visst drömmer man om en ny svensk spelare som kan ta sig långt i turneringar. Robin Söderling hade ju några fantastiska år med flera finaler i stora sammanhang och det vore gigantiskt om vi kan få spelare på samma nivå igen”.
Jag gissar att du ramlat över någon text någon gång där du i princip beskrivits som Sveriges bästa sportkommentator? Det har nämnts att Maria är bra på det hon gör när hon kommenterar tennis i tv.
”Jag tror att Martin, 22 uppskattar hennes kunskap. Jag tror att Ulla, 68, gillar hennes lugn. Ja, jag tror banne mig att Mats, 55, som precis rattat in Eurosport 2 och vräker ur sig svordomar för att de visar ”någon jävla damtennismatch” respekterar hennes saklighet.”
Utdrag ur Andreas Käcks krönika om Maria i Aftonbladet i juli 2017
”Jag blir så himla glad när folk hör av sig när jag jobbar. Jag har gjort det här (tv-jobbet, reds.anm.) hur länge som helst nu och det började med att Bengt Grive frågade om jag ville prova kommentatorsjobbet redan 1997. Han hade blivit tipsad om mig tydligen, jag fick göra en provsändning och nu är det över 25 år sedan…”
Jag kanske inte talar för precis alla människorna som ser på tv här, men man känner en trygghet som tittare när du jobbar i sändningarna, plus att din kunskap går rätt genom tv-rutan.
”Vad glad jag blir när du säger det. Så här…jag tycker så mycket om mitt jobb och tackar Bengt Grive för att jag en gång fick chansen. Han blev min mentor och hans kunskaper om hela jobbet som kommentator har varit ovärderliga för mig”.
Men är det här ditt jobb hela tiden?
”Ja, det är så pass mycket turneringar som Europsport har rättigheterna till idag, så det är jobb nästan året runt. Det är i december som vi har det lite lugnare innan touren drar mot Australien i januari”.
Så vilken turnering ser du mest fram emot under en säsong?
”Det där är svårt att svara på. Något högst oväntat kan hända i en andraomgång i en mindre turnering och jag säger att helheten med jobbet är det bästa. Det är klart att inför alla Grand Slam-turneringarna finns det något extra som höjer spänningen och jag blir tagen av nivån på spelet, dramatiken och konkurrensen i dessa turneringar”.
Av alla matcher du kommenterat, vilken har etsat sig fast hårdast i ditt minne?
”Det måste väl ändå bli finalen i Wimbledon 2019, när Federer hade matchbollar mot Djokovic och matchen bara fortsatte till tie-break till slut, Den matchen hade allt. Det är alltid lättare att komma ihåg nutida händelser, men jag måste nämna Thomas Johanssons seger i Australien som ett annat starkt minne”.
Spelar du själv tennis fortfarande?
”Ja det gör jag. Jag vill göra en poäng av att komma ihåg hur svår den här sporten är när jag kommenterar i tv. Jag vill stå på banan, men hinner inte med mycket mer än att vara privatlärare. Dessutom har jag knän som inte håller för hårdare spel”.
Hur ser du på svensk tennis idag?
”Jag var tidigare involverad i förbundet och då hade jag mer koll på hur siffror med aktiva ser ut, men det jag ser när jag står på banan, åtminstone i Stockholmsområdet, är att rekryteringen är stark i sporten idag. Det är bra tryck för att få plats i olika grupper för ungdomar och även äldre. Jag har varnat för att vi måste bli bättre på att ta hand om
ungdomarna som når 15-17-årsåldern, även om de inte är på väg att nå elitnivå just då. Det är alldeles för många spelare som slutar med tennis när de blir 14-15 år och även sett till folkhälsan ur ett större perspektiv ser jag det som en viktig sak att ta hand om de människor som väl kommer in i klubbarna”.
Sista frågan. Vilken spelare på touren idag är din favorit? Federer har slutat så han får inte bli ditt svar.
”Det är Iga Swiatek. Jag imponeras jättemycket av henne och trots sin unga ålder vågar hon prata om saker som kan vara jobbiga för många. Hon har dessutom ett bländande spel och en personlighet jag blir imponerad av”.
Tack Maria för att du ville vara med. Titta in i tennishallen vid
tillfälle när du är i Åkersberga någon gång snart.
”Det vore trevligt. Tack själva”.